Vi anser att det som uppfödare av en ras hör till att man försöker avla fram individer som motsvarar rasens ursprungssyfte och rasstandarden. När vi säger att vårt avelsmål är att få fram schäferhundar som lämpar sig som skyddshundar är det ingen förvridning av rasstandarden utan tvärtom anser vi att vi därmed ligger mycket nära vad Ryttmästare Max v Stephanitz önskade av rasen. En skyddshund, oavsett om det är för tävling eller tjänst, ska ha en god och hållbar exteriör, ett bra temperament och utmärkta arbetsegenskaper och mentalitet. Vi tolkar rasgrundarens motto "Schäferhundavel är brukshundsavel, annars är det ingen schäferhundsavel" på det sättet att den brukshund han menade på den tiden var den arbetande fårhunden idag bäst motsvaras av skyddshunden med sina allroundkrav på näsarbete, skyddsarbete och samarbetsförmåga.

 

Lite historik om rasen

 

Bild av mycket kända Utz v Haus Schütting, vinnare på segrarutställningen 1929:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rasgrundarens uttalande om Utz:

”Denna målmedvetet framavlade hane visar den renaste formen  av den prestationsfulla och bruksdugliga Schäferhundanatomin: kraftfull, utan att ha för hög vikt, djup och sträckt. Korningsmått är mankhöjd 61 cm, bröstdjup 29  cm, bröstomfång 74 cm, väger 33 kg.” – Max von Stephanitz, Der Deutsche Schäferhund in Word und Bild sid 635, 8 upplagan, 1932.

Vidare:

”Att vår schäferhund är brukshund och bara får avlas som brukshund, där är vi i det som tidigare skrivits eniga. Hunden får därför, rasstandarden kräver det också, endast bedömas som brukshund. På brukshundar står ändamålsenlighet över skönhet, ja, dess sanna skönhet, dess adel, ligger i den fullkomnade ändamålsenligheten, där alla delar balanserat och jämnt griper in i varandra” -– Max von Stephanitz, Der Deutsche Schäferhund in Word und Bild sid 805, 8 upplagan, 1932.

När schäferrasen formaliserades i början 1900-talet hade man en stor mängd mycket kapabla arbetshundar att utgå från. Bruksegenskaperna var mycket goda, eftersom hundarna helt avlats efter detta. Däremot kunde det exteriöra utseendet variera vad gäller öronhållning, hårlag mm. Utställningen blev ett viktigt verktyg för att styra rasen mot ett enhetligt utseende. Intressant är att von Stephanitz redan i ovan nämnda bok varnar för en del saker vad gäller utställning. Man fick inte acceptera att låta sig att bedöma hundar som sprang och drog i kopplet eller visades i felaktig flygande trav, och absolut inte börja avla på skönhet eller extrema exteriöra drag. Inte heller fick en utställare dra hundens bakben bakåt för att konstlat ställa upp den.

Fram till ca 1970 fanns det ingen uppdelning i bruks- och utställningslinjer. Vi kan tydligast exemplifiera med Bernd vom Lierberg, se foto nedan. Han fick VA på segrarutställningen (BSZS) 1967 och deltog 1969 på BSP med utmärkta poängen 99-93-95 = 287 (V). Hans bror Bodo vann 1967 segrarutställningen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1967 VA Bernd vom Lierberg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om vi stannar till här, så ser vi tydligt hur både Lierberg-bröderna och Utz väldigt mycket påminner om goda exemplar i dagens brukslinjer exteriört. Ett antal år senare valde SV att premiera bl a olika Wienerau-linjer, och en ny typ av högavlad utställningshund växte fram och synen på hur en schäfer ska se ut på utställning förändrades hos domare och uppfödare. Som tur är hängde dock inte alla uppfödare med på detta tåg, utan hundar som Lierberg-bröderna fortsatte att användas i det som skulle bli brukslinjerna.

Man kan fråga sig hur en hund som Bodo eller Utz hade bedömts i utställningsringen idag?

Vi menar att därmed har man tyvärr även tappat utställningen som avelsverktyg, eftersom den inte längre skiljer på anatomiska fel som nedsätter bruksförmågan, och därmed är relevanta, till skillnad från att hunden kanske mer liknar Utz von Haus Schütting, som var en erkänt robust och välbyggd schäferhund, istället för att likna dagens toppskikt i utställning.
Vårt mål är att givetvis föda upp exteriört goda brukshundar som håller för skyddsarbete långt upp i åldrarna. Det går tyvärr enligt vår mening inte att översätta med att de ska ha minst en 1:a eller 2:a eller ens en 3:a på utställning.

Du är givetvis varmt välkommen att ställa ut din Stormvallare, precis som du får tävla i flyball eller ägna dig åt viltspår eller fjällvandringar. Det viktiga är att du och hunden har roligt. Fast vårt avelsmål är att ni båda ska tycka skyddsarbete är roligast, hunden för att den är avlad för det, och du för att du har en hund som är avlad för det.

Vi följer givetvis utvecklingen i rasens hemland, speciellt nu när det i Tyskland finns två FCI och VDH godkända Schäferhundsklubbar som tillåts konkurrera (SV och SV-2000). Vi behärskar tyska språket flytande.

BRUKSHUNDSAVEL

Om vi utgår från den kompletta skyddshunden för tävling och tjänst, så är inser man att det ställs ganska stora krav på individen. En sak vi tror på är genomarbetade stamtavlor. Det är troligare att hunden A,  som själv är tillgänglig och har tillgängliga föräldrar och far- och morföräldrar lämnar tillgängliga hundar efter sig än hunden B, som är lika tillgänglig själv men vars far var direkt otillgänglig. En annan viktig egenskap vi försöker ta stor hänsyn till är förmågan att vara frisk och fräsch och arbetsför i hög ålder. Det ska inte på något sätt kunna anses vara normalt att en skyddshund vid sju års ålder inte längre kan arbeta.

De mentala egenskaperna syns allra mest om man åtminstone påbörjar hundens utbildning.  Insyn i hur hunden svarar på olika former av träning och situationer säger egentligen mest om hundens egenskaper, fast det är tyvärr sällan man får den chansen t ex vad gäller gamla hundar i stamtavlan. Arbetsmeriter säger en del om utbildningsbarheten, gemensamma arv är ytterligare en pusselbit, liksom hundens reaktioner på de situationer den ser i olika mentaltest mm. Det är den sammanvägda bilden som är mest intressant, aldrig t ex ett enskilt MH. Ibland är det något så diffust som magkänslan vad gäller en viss avelshund.

Egenskaper vi sätter speciell vikt vid vad gäller schäfrar lämpliga för avel:

• Friskhet och sundhet, robust hälsa är givetvis mycket viktigt. Dels vill ingen ha en kompis som blir sjuk, och en hund som mår dåligt kan aldrig prestera oavsett övriga anlag.
• Ledstatus och nedärvning vad gäller ED och HD. Det finns en del oklarheter i hur avläsningen av HD utvecklat sig senaste åren, och hur ett C ibland mer och mer känns mindre relevant vad gäller användningsbarhet som prognos om hundens hållbarhet för arbete. Däremot måste vi ta problemet med HD på fortsatt största allvar, och på bästa sätt använda det enda egentliga  verktyg vi har: Dagens avläsningssystem. Vi gör djupa analyser i stamtavlorna, ser på släktingars avkommor, jämför avkommor i olika kombinationer som gjorts mm. 
• Dådkraft och framåtanda. En modig hund brukar naturligt kunna portionera ut hur mycket skärpa den behöver ta till, den får anledning av avreagera och därmed mindre benägenhet att gå runt med negativa minnesbilder.
• Kamplust. Att hunden vill vara med där det händer, den mäter sig gärna med andra. En hel del av korgarbetet kanaliseras över i hundens kamplust när den väl lärt sig grunderna, så detta är en mycket viktigt motor. Vi menar inte bara att hunden gillar dragkamp.
• Arbetslust. Att hunden är aktiv och intresserad och gillar att röra sig och göra saker.
• Långsiktigt hållbar exteriör.
• Jaktkamplust. Intresse för att jaga och gripa saker.
• Samarbetsvilja.
• Tillgänglig och positiv mot människor.

Vi håller inte med om att denna typ av hund inte skulle lämpa sig som familjehund, eller enbart gör det om den aktiveras extremt mycket varje dag. En bra brukshund  kan mycket väl ligga i soffan bredvid husse och matte en hel dag medan man delar på en påse chips utan att må dåligt, och ända ha ett extremt driv när man går ut och tränar.

Det ska tilläggas att mentalt bra individer kommer ur alla möjliga och omöjliga linjer och kombinationer, och i avel kan alltid oväntade saker, negativa och positiva hända. Genom att däremot vad gäller de viktigaste egenskaperna hellre tänka ’avla extremt med extremt’ än kompensationsavel så förbättras i alla fall oddsen betydligt, särskilt långsiktigt.